Recension: Den svarta Dahlian av James Ellroy
Författare: James Ellroy
Titel: Den svarta Dahlian
Originalets titel: The Black Dahlia
Utgivningsår: 1990
Förlag: Bra Böcker
Antal sidor: 406
Källa: Biblioteket
Intresse: Hårdkokt deckare
Betyg 




Boken inleds med en evighetslång introduktion där Buch Bleichert och Lee Blanchard möter varandra i boxningsringen för att sedan, till slut, bli kollegor i samband med det brutala mordet på Elizabeth Short.
Boxning är för mig den mest meningslösa sporten som finns. Fullvuxna människor slår varandra sönder och samman och när den ena ligger i en blodig hög då jublar den andra och sträcker armarna i skyn. Så även i Den svarta dahlian och därifrån och till det bittra slutet stegras bara våldet till det bittra slutet.
Det här är en bok som nog får sägas tillhöra den hårdkokta deckaren och det är minsann ingen merit.
Med detta antar jag att min tidigare fråga angående James Ellroy har fått sitt svar: Hans böcker lyftes fram på boksnurran för att rädda dem från bokbålen. Jag känner mig lite deppad att jag bidrog till denna räddningsaktion.
Related posts:
- Recension: Död mans fotspår av Peter James
- Recension: Patienten av P.D. James
- Recension: Långt ifrån död av Peter James
- Recension: Den misstänkte av Michael Robotham
- Recension: Den förlorade symbolen av Dan Brown (Ljudbok)
















Comments