Recension: Förnimmelse av död av Louise Anderson

Författare: Louise Anderson
Originalets titel: Perception of Death
Utgivningsår: 2004
Förlag: Minotaur
Översättare: Helena Sjöstrand och Gösta Svenn
Antal sidor: 447
Källa: lånad av en kollega
Intresse: Kriminalroman, serie
Andra titlar i serien: Death Sisters (är enligt min kännedom ännu ej översatt till svenska)
Genomsnittligt betyg [Rating:3.5/5]

Erin Paterson är en respekterad yrkeskvinna som driver familjens advokatfirma i Glasgow med järnhand. Men med privatlivet är det sämre ställt. Hennes pappa har nyligen drabbats av stroke, förhållandet till mamman är ansträngt, systern är alldeles för lössläppt och brodern tog livet av sig för några år sedan. Och inte blir saken bättre när hon ertappar sin pojkvän med en annan kvinna – samma dag som hennes skolkamrat Lucy hittas mördad.
I ett överilat ögonblick begår Erin ett enda litet misstag och plötsligt kastas hela hennes tillvaro omkull. Arbetskamraterna vänder henne ryggen och pressen publicerar kritiska artiklar. Frågan är hur hon ska lyckas hålla sig upprätt när skuggor från det förflutna tränger sig på och hotar att avslöja familjehemligheter som ingen vågat konfrontera tidigare.

(Sammanfattning från bokus.com)

Förnimmelse av död är en roman som på ett utmärkt sätt skildrar en framgångsrik kvinna som – utan att ens veta om det – begår ett ödesdigert misstag. Ett misstag som kommer att stå henne dyrt. Väldigt dyrt.

Louise Anderson avslöjar undan för undan de horribla saker som Erin och hennes syster Brontë har fått vara med om under hela deras uppväxt. Dessa avslöjanden kastas inte in i handlingen utan de smälter smidigt ihop med intrigen på ett naturligt sätt.

Det är en kriminalroman med ett sällan skådat djup. Här finns teman som svek, missriktad kärlek, misstänksamhet och smärta.  och inte minst har den starka psykologiska inslag. Samtidigt har den alla ingredienser som en bra kriminalroman ska ha. Med vad som främst skiljer den från en ”normal” kriminalroman är de starka psykologiska inslagen som genomsyrar hela berättelsen. Den psykologiska biten är mest tydlig hos Erins mamma som är ett utmärkt exempel på vad som händer med ens psyke om man hela tiden förpassar otrevliga saker där ens medvetande inte når. Det går väldigt bra att förtränga saker under en väldigt lång tid, men sanningen hinner alltid upp en till slut och efter år av förnekande och bortträngning gör sanningen än mer ont. Då får man för sin egen skull hoppas att det inte går som för Erins mamma. . . .

Obs: liten spoiler!!

Slutet är genialt och på samma gång högst irriterande. En historia avslutas, men en annan tar vid och sedan är det bara slut. Nu måste jag fort som attan få tag på bok nummer två i serien för jag vill verkligen veta hur det går och jag vill – som vanligt – veta det NU.

Handling [Rating:4/5]
Språk [Rating:3/5]
Tempo [Rating:3/5]
Karaktärer [Rating:4.5/5]
Omslag [Rating:2/5]