Recension: Gone, baby, gone av Dennis Lehane
Författare: Dennis Lehane
Originaltitel: Gone, Baby, Gone
Utgivningsår: 1998 (Utkom 2005 i Sverige i pocketutgåva)
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 572
Översättning: Ulf Gyllenhak
[Rating: 4/5]
Sammanfattning
Amanda McCready, fyra år, försvinner spårlöst efter att hennes mamma Helene har lämnat henne ensam i en olåst lägenhet. Patrick Kenzie och Angela Gennaro kopplas in för att hjälpa polisen i sökandet som leder dem till skumma knarkarkvartar, fängelset, en fotbollsplan med cyniska snutar … Spåren leder åt ett bestämt håll men när det börjar hetta till på allvar inser Kenzie och Gennaro att ingenting är vad det verkar vara. De sätter allting på spel för att hitta Amanda. Vid liv.
Mina tankar
En bok kan inte beröra mig mer än när den handlar om barn som far illa. Det här är en hårdkokt deckare i äkta Lehane anda. Men den är så mycket mer än så. Han beskriver den krassa verkligheten i USA där barn försvinner varje dag. Vissa återfinns. Andra inte.
En del scener är så starka att det är svårt att läsa vidare utan att bli illa berörd. Det är lätt att sätta sig in i känslan av vanmakt som föräldrarna till de kidnappade barnen känner. Lehane har verkligen lyckats – genom sitt briljanta sätt att berätta sin historia – att förmedla de känslor som genomsyrar hela boken: vanmakt, glädje, sorg, kärlek till ett barn, ilska, frustration. Listan kan göras lång.
Ett minus finns dock. Det har visserligen ingenting med själva intrigen eller författarens språk att göra. Det handlar snarare om en något tveksam översättning och den hade inte mått dåligt av ytterligare en korrekturläsning. Det finns felstavade ord, ibland står det han i stället för hon (och tvärtom), en del meningar är felaktigt uppbyggda och det märks att det är en direkt översättning från engelska till svenska. I det långa loppet har inte detta någon större betydelse. Lehane är en mästare och det här var inte den sista boken jag läste av honom. Jag har redan skrivit upp en lista på titlar som jag ännu inte har läst och till min stora glädje har biblioteket öppet i morgon.
jadu mamma, själv tyckte ja den var gode cool 🙂
jag undrar hur många gånger dom svär i filmen ;p HAHA jag vet inte vad ja ska skriva ;(
Ja du, kära dotter …. det undrar jag också, men ordet ”f**k” förekommer väl i var och varannan mening 🙂
Jag är så sugen på att läsa Lehane (har aldrig läst nåt av honom) men när ska jag hinna?! Finns så många böcker/författare jag vill läsa men tiden räcker inte till…
Ja, tyvärr är det så men som med allting annat handlar det om prioriteringar. När jag blir som uppslukad av en författare så får jag den här obeskrivliga känslan att jag bara måste läsa allt som han eller hon har skrivit. NU på en gång vilket innebär att andra får stå tillbaka. Jag hinner trots det med att läsa det mesta som jag vill, men så stjäl jag mig lässtunder ofta också 🙂
Nej, jag försökte hitta den artikeln jag läste där det stod om det här, men kunde inte hitta den. Om jag stöter på den igen ska jag tipsa dig.
Jag vet inte hur mycket du hunnit läsa ännu, men min favorit är ”Shutter Island”, eller ”Patient 67” som den heter på svenska är min favorit. Den kommer som film i vår, med Leonardo di Caprio i huvudrollen, regisserad av Martin Scorsese. Max von Sydow är med också.
Jag läste Patient 67 för något år sedan men då var jag mest förvirrad. Den kräver sin koncentration tror jag. Jag har i alla fall bestämt mig för att jag ska läsa om den för att se om jag uppfattar den annorlunda efter lite distans.
Dennis Lehane har tidigare alltid sagt att han inte skulle skriva mer om Patrick och Angie, men nu ska det komma ytterligare en bok om dem som handlar om några av karaktärerna i Gone Baby Gone.
Åh så bra. Vet du när den förväntas komma?