Recension: Gud som haver av Ingrid Elfberg

Författare: Ingrid Elfberg
Utgivningsår: 2009
Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 292
Källa: köpt
Intresse: Kriminalroman, Spänningsroman
Genomsnittligt betyg [Rating: 3/5]

I ett obevakat ögonblick försvinner den tvååriga pojken Sebastian från sin mamma ute på gården och blir bortförd av en pedofil. Han hittas sedan av förskoleläraren Mattias som genast blir huvudmisstänkt och döms sedan för brottet.

Men mamma Eva känner sig inte lättad, hon slipper inte ifrån den olustiga känslan av att det inte är över. Och en dag får hon ett brev från Mattias inifrån fängelset där han försäkrar henne om att han är oskyldigt dömd och att den skyldige fortfarande finns kvar därute. När polisen vägrar lyssna ser Eva ingen annan möjlighet än att börja göra egna efterforskningar. Snart inser hon att förövaren finns i familjens närmaste umgängeskrets.

Gud som haver är en nervkittlande deckare med rötterna i det mänskliga psyket. Den handlar om urkraften i kärleken till ens barn och vad som händer när det allra värsta drabbar familjen.

(Utdrag ur bokus.com)

Gud som haver griper ett stenhårt tag om läsaren redan från början. Här finns inget trevande, inga långa omskrivningar, inget evighetslångt introducerande innan handlingen väl börjar. Nej, här startar det direkt med att Sebastian blir bortförd av en pedofil. Han hittas av Mattias som sedermera blir fälld för brottet. Här skulle boken redan ha varit slut om det inte vore för Evas starka intuition om att allt inte stod rätt till. Och det är hennes resa i jakt på sanningen som vi läsare erbjuds att följa med på.

Det är min fullständiga övertygelse att det är föräldrar, och då främst föräldrar som själva – på ett eller annat sätt – har varit tvungna att slåss med myndigheter, andra föräldrar, familjemedlemmar etc som kommer att ha störst behållning av den här boken. Bär man omkring med en egen ryggsäck av vanmakt, misstro, hopplöshet osv så är det inga som helst problem att känna empati för Eva och det helvete hon går igenom.

Vet man inte vad en tragedi – i vilken form det än må vara – gör med en är jag rädd för att läsaren skulle skaka på huvudet och tänka att Eva är ingenting annat än en ”hysterica” som helt enkelt inte är kapabel att rycka upp sig och ta itu med allt det goda livet har att ge en. En som har svårt att förstå sig på henne är Joachim på Deckarhuset. Han är dock nobel och erkänner att han nog inte tillhör den tilltänkta målgruppen och jag är böjd att hålla med. MEN han har helt rätt i en sak: Ett stort minus är att vi aldrig får lära känna Mattias som erkände brottet, men som sedermera visade sig vara oskyldig. Vem var han? Varför erkände han ett brott han inte begått? Hur gick själva rättegången till?

Ett annat minus är det ofta extremt låga tempot, men det är egentligen en bagatell i det här sammanhanget. Gud som haver är en mycket läsvärd bok som jag starkt rekommenderar.

Handling [Rating: 4/5]
Språk [Rating: 3/5]
Tempo [Rating: 2/5]
Karaktärer [Rating: 3.5/5]
Omslag [Rating: 3/5]

Blir du nyfiken? Läs då utdraget ur boken eller spring iväg och låna den, eller köp den i dag!