Recension: Vän med DödEn av Samuel Karlsson

Det har blivit allt vanligare att författare tar kontakt med mig för att fråga om jag är intresserad av att läsa och recensera en av deras böcker.

Senast ut var Samuel Karlsson, och vem är jag att tacka nej till en ?

Vän med DödEn (ja, den heter faktiskt så) är den fristående fortsättningen på Mordet på Hammarskjöldoch här få Karlssons trogna läsare återknyta kontakten med den pensionerade polisen Sven-Olof Åkerman och hans före detta kollegor Louise Hård och Frank Nordgren.

Man behöver dock på intet sätt känna sig tvingad att ta sig an del ett innan man kastar sig över Vän med DödEn, eftersom Karlsson har lyckats knyta ihop tidigare händelser med nya på ett bra sätt.

Han håller även ihop intrigen bra även om den i sig inte uppvisar något nytt. Kort sagt så får vi här möta två till synes parallella händelser som senare ska visa sig vara knutna till varandra.

Louise Hård är en något ovanlig polis. Inte för att hon gillar katter, vem gör inte det, utan för det hon ägnar sig åt under sin fritid. I alla andra sammanhang skulle jag kalla henne för en idiot, men i bokens värld är hennes beteende på något konstigt vis en frisk fläkt i en ack så stereotyp värld. Jag gillar´t!

Dessa tre ovanstående punkter är bokens styrkor. Och efter styrkor kommer som du vet svagheter …

Jag har extremt svårt för böcker, och då framför allt deckare, där karaktärernas privatliv mer eller mindre tar över hela tillställningen. Mitt fokus och mitt intresse ligger på brotten och hur de klaras upp. Punkt. Att läsa om en karaktär, och en huvudkaraktär dessutom, som i det oändliga ältar varför, hur mycket och på vilket sätt han saknar sin fru är för mig fullständigt ointressant. I det här fallet är det Frank Nordgrens längtan efter hustrun Alexandra som ältas i det oändliga. Det som stör mig allra mest är att Frank mest verkar tycka synd om sig själv, eftersom han nu måste sköta markservicen alldeles själv i flera månader då han inte har någon som hjälper honom. Frank, till dig har jag bara en sak att säga: välkommen till verkligheten!

I början av boken tackar Karlsson de som har arbetat med boken. När jag läser sådant uppstår alltid en viss förväntan hos mig, och därför blir fallet desto hårdare när jag inser att dessa personer absolut inte har skött sitt jobb ordentligt.

Bland det första som möter en är www.dekarforlaget.com, och redan där känns det som att det är kört för den här boken. Jag blundar dock för detta ”nybörjarmisstag” och fortsätter läsa. Det dröjer dock inte länge förrän sär- och ihopskrivningarna avlöser varandra. Jag måste dock ge dem cred för att de har varit extremt konsekventa i sitt yrkesutövande. De har t.ex alltid stavat alltför ”allt för”, i stället ”istället” och för sent ”försent”. Men tyvärr stannar inte felaktigheterna här: på ett ställe dyker helt fel namn upp och är man inte riktigt vaken så är risken stor att man helt går vilse i händelserna. Som om inte det vore nog så upprepas ett helt stycke på sidan 410. Först tänkte jag att det var mitt brytningsfel som spelade mig ett spratt, men så kom jag på att jag ju faktiskt har nya glasögon och då gick det upp ett Liljeholmens om vari problemet låg.

Nej, en extra hade sannerligen inte skadat!

Bokfakta:

Författare: Samuel Karlsson
Titel: Vän med DödEn
Utgivningsår: 2012
Förlag:
Format: Häftad
Antal sidor: 410
Källa: Författaren
Intresse: deckare,
Serie: Åkerman, Hård, Nordgren (del 2)
Betyg Rating: ★★☆☆☆

 

Comments

  1. Jag är väldigt petig när det gäller språk men ofta är det så att alla inte är överens vad som är rätt och man kan inte lägga all sin tid på att studera språkvetarnas uppfattningar om vartenda litet ord och uttryck. Det heter ju till exempel ”inte därför att hon gillar katter”, inte ”inte för att…” Men okay. Man kan envisas med att alltid skriva rätt, det gör jag, men som sagt, man har vissa käpphästar och vissa andra som man inte störs av. Och om tillräckligt många skriver fel tillräckligt många gånger blir det till slut rätt, det finns det många exempel på. En del skrivna texter kan vara färgade av talspråk och halka förbi enkla grammatiska regler men det behöver inte till varje pris betyda att man måste säga att det är fel

  2. Jag brukar inte märka felstavningarna om de inte är extrema, eftersom jag själv stavar fel ibland.
    Man har dessutom lagt sig till med dataspråket men givetvis skriver man böcker så ska det vara korrekt.
    Ha det bra
    Mia
    Mia Eggimann recently posted..Kajsa Ingemarsson – Någonstans inom oss – Ljudbok – Bokcirkel 7-12

  3. Ibland känner jag mig löjlig som ens märker sådant som i alla fall jag kallar för felstavning, som de tre fall du tar upp (jag vill inte ens skriva dem), men de får mig att stanna upp. Jag vet ju att många tror att ”i stället” är en särskrivning och jag har sett flera som klagat på det när det gäller Sarenbrants bok ”I stället för dig”, men så där stavades det innan SAOL bestämde att det är för svårt och tyckte att det går bra att skriva ihop det också. Själv kommer jag att envisas med att skriva ”rätt” så länge jag lever 🙂
    Monika recently posted..Bokbloggsjerka 12 – 15 oktober [2 snabba frågor]

Speak Your Mind

*

CommentLuv badge