Recension: Kvinnan i rummet av Jussi Adler-Olsen

Jussi Adler-Olsen kammade hem Glasnyckeln 2010 för sin roman Flaskpost från p och det var också anledningen till att jag fick upp ögonen för honom.

På senare tid har jag läst en hel del böcker av författare som är helt nya för mig och Adler-Olsen är en av dem. Jag älskar att hitta nya författare som åtminstone har skrivit ett par böcker som har kommit ut på svenska. Att det däremot inte blev någon blixtförälskelse mellan oss spelar mindre roll. Han var ett trevligt sällskap under den korta tid det tog för mig att läsa ut boken och mer kräver jag egentligen inte. I alla fall inte när jag har semester och känner mig allt annat än stressad.

I Kvinnan i rummet får vi för första gången möta kriminalinspektör Carl Mørk och hans assistent Hafez el-Hassad som tillsammans bildar Avdelning Q som arbetar med gamla fall.

Fem år tidigare försvann den unga lovande politikern Merete Lynggard från en färja när hon var på väg till Berlin tillsammans med sin yngre bror. En utredning sätts snabbt in men då varken förhör eller bevis ger något resultat läggs den åt sidan innan den slutligen letar sig till Mørks skrivbord.

Till en början är han mer än lovligt irriterad över att ha blivit förflyttad till en skrubb nere i polishusets källare efter att kommit tillbaka efter ett skottdrama där en av hans kollegor dog och en annan förlamades. Han vägrar blint att ta sig för någonting utan han dricker kaffe, röker och tillbringar tid på internet innan han slänger in handduken och går hem för att sedan börja om från början nästa dag. Samtidigt kvävs han nästan av skuldkänslor för att han klarade sig så bra till skillnad från sina två kollegor. Till slut tar dock nyfikenheten över handen och han börjar nysta i Lynggards försvinnande. Han och el-Hassad får efter vissa ansträngningar upp ledtrådar som kommer att leda till gåtans lösningen men vägen dit är långt ifrån spikrak och han tvingas att trampa på många tår under resans gång.

Perspektivet växlar mellan Carl Mørks utredning och Merete Lynggards kamp för överlevnad vilket brukar vara ett säkert sätt att få mig att krampaktigt hålla tag i bokens pärmar, särskilt då dessa avsnitt nästan uteslutande slutar med en rejäl cliffhagger som triggar min nyfikenhet till max.

Trots detta är tempot emellanåt mer än lovligt trögt och det känns nästan som att jag vill ta fram veven och veva igång Mørk en aning. Jag menar, vem vill läsa om en polis som tar sig en tupplur vid skrivbordet så fort han får chansen? Som tur var speedas tempot upp en aning ju längre man läser och det innebär också att intrigen successivt förtätas ända fram till den hyfsat spännande upplösningen.

Intrigen är dock inte särskilt trovärdig och den slarviga översättningen gör att jag flera gånger måste stanna upp för att läsa om ett visst parti igen. Jag är dock villig att lära känna Mørk och hans assistent bättre i kommande böcker men då hoppas jag verkligen att den förstnämnda spottar i nävarna och gör sig av med den mansgris han verkar vara. Jag säger bara en sak: Vigga!

Andra åsikter om Kvinnan i rummet: Fru E, Cecilia, Johanna L (Bokhora), DAST Magazine.

Bokfakta:

Författare: Jussi Adler-Olsen
Titel: Kvinnan i rummet
Originalets titel: Kvinden i buret
Utgivningsår: 2011
Förlag: Bra Böcker
Översättare: Leif Jacobsen
Antal sidor: 349
Källa: Biblioteket
Intresse: deckare, kriminalroman
Andra titlar i serien: Fasanjägarna, Flaskpost från p
Betyg [Rating: 3/5]