Recension: Flaskpost från P av Jussi Adler-Olsen

Jag är så glad att jag har hittat denna pärla till författare. Jussi Adler-Olsen skriver med ett härligt engagemang och hans mix mellan allvar och humor är befriande.

Två unga bröder sitter bundna och instängda i ett båthus. Trots deras belägenhet lyckas den äldre brodern krafsa ner några ord på en lapp, pilla in lappen i en flaska som han sedan förseglar och slänger ut genom en spricka i båthuset. Innan flaskan når vattnet slås dörren upp…

Flaskan fastnar i ett nät och lämnas över till polisen David Bell som ställer den i ett fönster på polisstationen i Wick, Skottland. Där står den orörd i flera år innan dataexperten Miranda McCulloch får syn på flaskan och bestämmer sig för att ta sig en titt på den bleknande lappen som göms däri. Texten är skriven med blod men lappen har farit så illa av vätan och solljuset att den knappt längre går att läsa. Polisen i Skottland kallar in en språkexpert för att få reda på skribentens härkomst och det är så den hamnar på Carl Mørks skrivbord.

Efter ett visst detektivarbete lyckas Mørk och Assad avkoda så pass mycket av brevet att de förstår att pojkarna fördes bort på 90-talet och att ingen har anmält dem som saknade. Efter ytterligare en tid inser de att kidnapparen fortfarande är aktiv…

Långa stunder sträckläste jag Flaskpost från P  då den helt enkelt är unputdownable. Jag satt uppkrupen i soffan och bet på naglarna av ren och skär spänning. Jag spydde nästan av avsky för kidnapparen som nog måste vara den mest fruktansvärde karaktär som någon författare någonsin har gestaltat. Jag upprördes av de kristna organisationernas (om man nu kan kalla dem för det) beteende i, i stort sett alla situationer. Jag skrattade nästan halvt ihjäl mig över Rose och hennes tvillingsyster Yrsa som är helt underbara personligheter. Assads svårigheter att fullständigt acklimatisera sig i Danmark är extremt roande. Carl Mørk och Assads relation likaså.

Ska man säga någonting negativt om boken så får det bli bihistorien om försäkringsbedrägerierna som inte har någonting med huvudhistorien att göra. Men vad gör väl det när Flaskpost från P är den bästa bok som jag hittills har läst i år. Och det bästa av allt är att den fjärde boken i serien om Carl Mørk, Journal 64, redan har utkommit!

Har du inte läst Jussi Adler-Olsens böcker ännu så föreslår jag att du gör det nu, men läs dem i rätt ordning.

Om du är nyfiken på vad jag tyckte om de två tidigare böckerna kan du kika in på följande länkar: Kvinnan i rummet, Fasanjägarna.

Andra röster om Flaskpost från P: Boksnoken, Lottens bokblogg, Bokmalen, Bokboxen.

Bokfakta:

Författare: Jussi Adler-Olsen
Titel: Flaskpost från P
Originalets titel: Flaskepost fra P
Utgivningsår: 2011
Förlag: Bra Böcker
Översättare: Leif Jacobsen
Antal sidor: 442
Källa: Bibliotek
Intresse: deckare, kriminalroman
Serie: Carl Mørk (del 3)
Betyg [Rating:5/5]