Recension: Svart himmel av Arnaldur Indridason

I Svart himmel av Arnaldur Indriðason har Erneldur Sveinsson fått lämna plats till sin kollega   Sigurður Óli som jag i ärlighetens namn tycker betydligt bättre om då han inte gestaltas på ett sådant sätt som tyvärr är alltför vanligt bland dagens deckarkaraktärer. Han är varken nedsupen eller en nykter alkoholist. Han är förvisso skild men han gräver inte ner sig för det även om han väldigt gärna vill ha sin ex-fru tillbaka. Han spenderar inte timmar med att lyssna på jazz, klassisk musik eller opera. Han är en fullt normal människa, precis dom du och jag och det är så befriande.

Intrigen är tragisk på många sätt. En kvinna försöker utöva utpressning men misshandlas till döds mitt framför ögonen på Óli. En nedgången alkoholist försöker skapa rättvisa för sitt odrägliga liv när han växte upp på sitt alldeles egna sätt. Han tar kontakt med Óli för att rättfärdiga sina handlingar och för att söka hans förståelse.

Sexuella övergrepp, skumraskaffärer inom bankvärlden, stora skulder och problematiken kring vem man egentligen kan lita på står i fokus. Men det är inte det som gör Svart himmel så bra utan det kan helt och hållet tillskrivas miljön då det vilar ett magiskt skimmer över Island: Jag skulle inte ha någonting emot att se vulkaner på nära håll, eller att bada i varma källor. Ej heller skulle jag känna mig särskilt förorättad om jag var tvungen att befinna mig på de platser som Arnaldur Indriðason beskriver på ett föedömligt sätt. Men charmigast av allt är nog ändå namnen, eller vad sägs om till exempel Guðmunda, Patrekur, Hermann, Bergþóra, Ebeneser, Sigurveig, Rögnvaldur och Sigurlína?

En intervju med Arnaldur Indriðason finns att läsa på The Guardian.

Bokfakta:

Författare: Arnaldur Indriðason
Titel: Svart himmel
Utgivningsår: 2011
Förlag: Norstedts
Översättare: Ylva Hellerud
Antal sidor: 327
Källa: Bibliotek
Intresse: deckare, kriminalroman, Island
Serie: Erlendur Sveinsson (del 8)
Betyg [Rating:4/5]