Recension: Kvinna i grönt av Arnaldur Indriðason

Ett litet barn hittar ett ben från en människa som visar sig komma från en grav i närheten av hans hem. Kriminalaren Erlendur Sveinsson ansvara för utredningen som tar honom ett halvt sekel tillbaka i tiden.

Då var den här platsen ett litet sommarstugeområde utanför Reykjavik men nu är det på väg att bli ett nytt villaområde. Sommarstugorna är borta sedan länge och det är även många av de som skulle kunna veta någonting om vem som skulle kunna tänkas ligga i graven.

Det enda spår Erneldur har att gå efter är en man som levt i området vars fästmö försvann under kriget och en äldre kvinna klädd i grönt som brukar ställa sig vid vinbärsbuskarna på tomten där kroppen hittades för att sedan försvinna igen.

Arnaldur Indriðason är den ende nordiske författare att vinna priset Glasnyckeln två gånger: 2002 för boken Glasbruket och 2003 för Kvinna i grönt och jag kan lätt förstå varför.

Erneldur Sveinsson följer ganska väl mallen över hur en kriminalpolis ska vara. Han är frånskild, arbetar mycket och har en dålig relation till såväl ex-frun (vilket jag har full förståelse för) och sina barn. Då hans dotter sitter fast i ett drogberoende skyr han allt vad missbruk heter och det finns inte en musikreferens så långt ögat når. Ja, jag gillar honom!

Tidsperspektivet växlar mellan nu- och krigstiden. Nutiden ägnas naturligtvis åt polisernas pågående utredning med oundvikliga tillbakablickar av äldre människor som levde under kriget och som möjligen kan sitta inne med ledtrådar till vad som egentligen hände när offret hamnade i graven.

Det är dock inte där vi hittar alla svaren!

Intrigens kärna utspelar sig under kriget där vi får följa en mamma och hennes tre barn och på riktigt nära håll få uppleva hur det är att leva under ständig skräck för en äkta mans och fars ondska. Grímur gör allt han kan för att visa vem det är som bestämmer och han utnyttjar såväl fysiskt som psykiskt misshandel för att statuera exempel. Såväl barnen som mamman blir till små obetydliga personer vilket speglas bäst av vi inte får veta mammans namn förrän på näst sista sidan.

Det var obehagligt att läsa om det här och bitvis mådde jag rent illa. Indriðason beskriver situationen, maktlösheten, skräcken och hatet på ett extremt trovärdigt sätt och hur gärna jag än vill att det här är något som bara ska finnas i litteraturens värld så blir jag fullständigt bedrövad då jag vet att det här hör vardagen till för många.

Kvinna i grönt kommer att stanna kvar hos mig länge och den är inte den sista boken jag kommer att läsa av denna nordiske författare.

Andra röster om boken: Ett hem utan böcker, Du är vad du läser, Boktoka

Bokfakta:

Författare: Arnaldur Indriðason
Titel: Kvinna i grönt
Utgivningsår: 2004
Förlag: Prisma
Översättare: Ylva Hellerud
Antal sidor: 264
Källa: Biblioteket
Intresse: , ,
Betyg Rating: ★★★★☆

Comments

  1. Äntligen! 🙂
    violen recently posted..Aboulela, Leila: Minaret

  2. Jag gillar alla av Indridasons böcker som jag läst. Jag är inte jätte förtjust i deckare men de här gillar jag. De är välskrivna och så är det kul att läsa något som utspelar sig på Island.
    Emma recently posted..Här ligger jag och blöder och Min pappa är snäll och min mamma är utlänning

Speak Your Mind

*

CommentLuv badge