Recension: Simon Kernick: “En bra dag att dö”

Älskad av kritikerna
Simon Kernick, föddes 1966 i Slough utanför London. Liksom många andra författare provade han på många olika yrken innan han blev författare på heltid. Det ligger en idog research bakom Kernicks böcker och det har betalat sig: kritikerna hyllar honom för hans verklighetstrogna skildringar av det brittiska polisarbetet.
Hans böcker placerar sig i den hårdkokta genren och de har nominerats till ett flertal priser, bl.a. en Barry Award för bästa brittiska roman.

Dennis Milnes nya liv
Huvudpersonen heter Dennis Milne. I den här boken har han flytt från England och befinner sig numera i Filippinerna. Där lever han under skyddad identitet eftersom han är ex-snuten som försörjer sig som yrkesmördare. Av en slump får han en ledtråd till vem det var som dödade Asif Malik, en kollega till honom, hemma i England. Han återvänder hem och tar upp jakten. Trots att han använder ett taget namn lyckas hans fiender i den undre världen snabbt att nosa reda på honom, och de gör allt för att röja honom ur vägen. Milne är fast besluten att lösa fallet och han ger sig ut på jakt efter sanningen. Han inser snart att han kommer att behöva hjälp av någon utifrån. Därför kontaktar han Emma som har skrivit en artikelserie om mordet. Tillsammans närmar dom sig fallets lösning. Då tar historien en intressant vändning.

Det är action, fart och fläkt, ond bråd död, och sen då?
Kritikerna är lyriska. Lee Child skriver t.ex. att “Kernick är inte längre en författare att vara uppmärksam på; han är en författare att räkna med.”  Samma Child har skrivit förordet till boken där han ställer sig frågan “VAD HÄNDER MED den engelska kriminallitteraturen?” Efter en kort och koncis utläggning om den tredje eran som är inne i sitt slutskede och den fjärde som har tagit sin början besvarar han sin fråga med frasen “Simon Kernick, det är vad som händer.”

Personligen har jag svårt att förstå varför kritikerna har höjt den här boken till skyarna. Visst, det är såväl fart och fläkt, ond bråd död, som en vass dialog. Men det räcker inte. Boken saknar helt enkelt trovärdighet: en snut sadlar knappast om för att bli yrkesmördare med mottot “jag dödar bara dem som förtjänar att dö.” Ej heller klarar en hjälte av hur många motståndare som helst med endast lite näsblod som följd.
Att jag är så avogt inställd till boken beror främst på två saker. 1) den hårdkokta stilen: I mitt tycke är det helt enkelt inte litteratur. Jag har sedan tidigare läst (eller snarare bläddrat mig igenom) två böcker inom den här genren: Snabba cash av Jens Lapidus, och American psycho av Bret Easton Ellis. Nu när ytterligare en roman kan sälla sig till den här samlingen kan jag kallt konstatera: alla goda ting är INTE tre. 2) Direkt jag började läsa den kände jag att Kernick (eventuellt) försöker efterlikna ovan nämnda Lee Child. Jag har dock inte hittat belägg för att det verkligen är så. MEN om det vore så, så har han en lång bit kvar innan han är uppe i Childs nivå.

En bra dag att dö är uppföljaren till debutromanen Handel med döden. Hans tredje bok Mord för mord utkommer i september 2009.

-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-
Författare: Simon Kernick
Originalets titel: A Good Day to Die
Utgivningsår: 2008 ( i Sverige)
Förlag: Bra Böcker AB

Andra bloggar om: [tags]Barry Award, Lee Child, Simon Kernick[/tags]