Recension: Pianostämmaren av Stefan Tegenfalk

Jag blev näst intill deprimerad när jag hade läst den sista boken i trilogin om poliserna Walter Gröhn och Jonna de Brugge, eftersom jag då trodde att jag aldrig skulle få återse dem mer.

Men så läste jag att Stefan Tegenfalk hade släppt en fjärde bok med ovan nämnda poliser i huvudrollerna, och den glädje jag kände då visste inga gränser. Än gladare blev jag (om nu det är möjligt) när jag fick ett mejl av Massolit förlag som frågade om jag skulle kunna tänka mig att läsa och recensera Pianostämmaren. 

Man behöver knappast vara Einstein för att lista ut vad jag svarade.

Pianostämmaren är full av människor och handlingar som väcker starka känslor hos mig, och jag blev ofta så frustrerad att jag bara ville skrika IDIOTER rätt ut. Jag avskyr all form av mobbning, och Tegenfalk beskriver skickligt hur det i dagens läge är lättare än någonsin att sprida hatpropaganda till alla som vill lyssna.

Det finns dock en sak som jag avskyr än mer än mobbning, och det är ren och skär idioti.

I fokus står den 16-åriga Linnea vars föräldrar har lämnat över sin dotters uppfostran till olika barnflickor, eftersom de anser sig ha andra viktigare uppgifter att ta hand om. Med andra ord finner hon ingen kärlek i hemmet, vilket sårar henne på djupet.

Ej heller känner hon någon trygghet i skolan, eftersom det finns ett gäng som mer än gärna gör livet surt för henne och de tvekar inte att bryta ner henne till en obefintlig massa.

Inte ens när Linnea går på sina pianolektioner får hon den uppmuntran hon så väl förtjänar, detta trots att hon är mycket begåvad för sin ålder. Det är först när hon träffar Pianostämmaren som livet börjar se ljusare ut för henne. Åtminstone ett tag …

Tyvärr är det inte bara en människa som borde skämmas när denne ser sig i spegeln. Jag kan dock inte motivera det eftersom jag då per automatik skulle avslöja för mycket av handlingen. Ej heller kan jag orda så mycket om mina känslor och tankar allteftersom historien utvecklar sig, och det av samma anledning.

Vad jag däremot kan säga är att denna bok berörde mig starkt, och för en gångs skull ligger inte mitt fokus på själva mordhistoorien utan på Linnea och den situation som hon befinner sig i. Att mina flickor har haft det tufft har ni nog förstått, och tyvärr är det så att deras situation i mångt och mycket kan jämställas med Linneas. Till skillnad från Linnea har de dock en mor som bryr sig, och kärlek och förståelse kan göra mycket, men inte allt, för en vilsen tonåring.

Linnea har inte samma tur, men vad som händer med henne kommer ni inte att få veta förrän du själv har läst boken.

Bokfakta:

Författare: Stefan Tegenfalk
Titel: Pianostämmaren
Utgivningsår: 2012
Förlag: Massolit
Format: Inbunden
Antal sidor: 405
Källa: Förlaget
Intresse: deckare, kriminalroman
Serie: Walter Gröhn (del 4)
Betyg [Rating:4/5]