Recension: Vredens tid av Stefan Tegenfalk

För ganska länge sedan fick jag Vredens tid av Stefan Tegenfalk hemskickad till mig från Massolit förlag.

Då jag var långt ifrån ensam om detta svämmade bloggvärlden över av alla recensioner som helt enkelt ”tog över” min reader. Därför gjorde jag ett medvetet val att vänta med boken tills hysterin hade lagt sig.

Och det har den gjort nu och jag måste säga att Vredens tid var väl värd att vänta på.

Det hela börjar med en bilolycka där den tioåriga Cecilia och hennes mamma dör. Fem år senare förorsakar en passagerare i en taxi en olycka så att taxichauffören mister livet. Gärningsmannen har ingen förklaring till sitt handlade och han minns ej heller någonting av själva händelsen.

Det här är bara början på en mordkedja vars motstycke polisen aldrig har skådat.

Utredningen leds av Walter Gröhn som till sin hjälp har den unga begåvade praktikanten Jonna de Brugge. De är dock långt ifrån de enda som vill ha en bit av kakan och till slut tas också fallet ifrån dem. De låter sig dock inte nöja sig med det utan genom kontakter, list och några mindre lagliga tilltag får de till slut reda på sanningen.

Jag kan hålla med Snowflakes in rain att det är en spretig intrig med många stickspår och karaktärer som kan kännas överflödiga. Men för en gångs skull stör det mig inte då jag är säker på att åtminstone en del av dem åter kommer att få liv i Nirvanaprojektet som jag tänker påbörja i kväll.

Det är oerhört många karaktärer att hålla reda på och de befinner sig inom nästan alla samhällsskikt man kan tänka sig: skurkar, mördare, poliser, korrumperade poliser, bögar, transvestiter, åklagare, journalister, domare, nämndemän, läkare, och så vidare och så vidare. Ytterst få av dessa tecknas särskilt ingående men det gör mig ingenting. Jag tycker om Walter Gröhn och Jonna de Brugge och jag vill att den vänskapen skall fördjupas i kommande böcker. Vad övriga karaktärer beträffar så tyckte jag om den finlandssvenske skurken Jerry Salminen. Inte för den han är utan för hans sätt att prata: ”Nå saatan, fan vad du slog hårt” (s. 143), ”Jävla sit” (s. 146). Med relativt små medel är det med andra ord lätt att blidka mig och att få ett leende att spela på mina läppar.

Måste dock erkänna att det finns en detalj, en relativt liten sådan, men ändå som gör att trovärdigheten när det gäller Walter Gröhn haltar lite. När han allt oftare drabbas av yrsel söker han upp en läkare som konstaterar att han har en liten hjärntumör som snarast måste opereras bort och bara en kort tid efter operationen är han så pass pigg att han kan leda utredningen från sjuksängen. Föga troligt men som sagt är det en petitess i sammanhanget.

Jag började läsa boken i går och jag blev så fast i den att jag glömde allt annat. Det om något är ett gott betyg.

Andra röster om Vredens tid: Bokcirkelforalla, Hyllan, Anna Ljungdahls blogg, Boktokig, Bokblomma

<-<-<-<-<-<-<-<-<-<-<

Bokfakta:

Författare: Stefan Tegenfalk
Titel: Vredens tid
Utgivningsår: 2009
Förlag: Massolit
Antal sidor: 405
Källa: Förlaget
Intresse: deckare, kriminalroman
Andra titlar i serien: Nirvanaprojektet, Den felande länken
Betyg [Rating: 4/5]