Nu blir jag beklämd!
I Sverige dubbar vi inte filmer (och tack gode gud för det) utan vi får snygga och prydliga översättningar i skärmens nedre del. Det är praktiskt, bekvämt och ett perfekt sätt att hålla sina språkkunskaper vid liv genom att höra originalspråket samt att läsa översättningen. (Skall dock sägas att vissa översättningar lämnar en del övrigt att önska men i det här sammanhanget är det precis vad den här meningen visar. En parentes).
Jag vet inte exakt hur det ligger till, men jag är tämligen säker på att Sverige är ett av väldigt få länder som tillhandahåller denna service till sina medborgare.
Förmodligen är det på grund av det som vi inte höjer på ögonbrynen när vi hittar böcker av författare från världens alla hörn översatta till svenska i våra bokhyllor. Inget konstigt med det. Eller det var i alla fall vad jag trodde.
I dag läste jag ett inlägg som bokbloggaren Reactions to Reading skrev med anledning av att vår alldeles egen Johan Theorin tilldelades 2010 UK Crime Writer’s Association’s International Dagger Award för sin till engelska översatta roman The Darkest Room.
I inlägget listar hon de 16 böcker i engelsk översättning som hon hittills har läst i år. Det är det hon skriver just innan listan och precis efter som får mig att fundera över vilken planet vissa människor lever på:
”Before the past couple of years I simply did not read translated fiction. I barely even knew it existed really [...]”
”[...]But being able to read from a much wider range of settings and voices than just the English-writing ones has enriched my reading life[...]”
Hur kan man INTE veta att det finns översatt litteratur??
Förresten Johan: Grattis till utmärkelsen och då jag har läst mycket gott om dina böcker så måste jag naturligtvis åtgärda det faktum att jag inte har läst varken Skumtimmen, Nattfåk eller Blodläge… ännu.
Related posts:
- Nej, nu blir jag irriterad…
- Nu har jag bestämt mig!
- Nu ger jag upp!
- Så blir du en succébloggare!
- Tom Thorne blir tv-serie
Comments