Recension: Allan Börjesson av Assar Andersson

När ska jag lära mig att inte ha så höga förväntningar på en bok?

Allan Börjesson är en mycket obehaglig typ som smyger omkring i Flickan i föntret, Återbetalningen och Jakten och varje gång jag läste hans namn ställde sig håret på armarna rätt upp.

Jag trodde att jag hade träffat honom för sista gången när trilogin var utläst, men gissa om jag blev glad när jag läste att Assar Andersson skulle släppa en fristående del med Allan Börjessons namn på omslaget.

Äntligen skulle jag få lära känna honom bättre och det skulle vara väl värt den  väntan som då tycktes oändlig.

Tji fick jag!

Allan Börjesson passar väl som en bifigur som skrämmer skiten ur folk, men han mäktar inte med ansvaret att ta steget upp till huvudkaraktär.

Jag hade förväntat mig att få en djupare inblick i Börjessons liv men med undantag av några få tillbakablickar avslöjas ingenting om vad det var som ledde fram till att han skulle bli den mördarmaskin som han är i dag.

Morden är ofta våldsamma och blodiga och likheter kan dras till de mord som förekommer i Val McDermids böcker om Carol Jordan och Tony Hill. Jag har dock lättare att svälja dessa mördares oförrätter än vad jag kan köpa Börjessons beteende med rötter i barndomen och i aztekernas kultur.

Bara efter ett par kapitel blir Börjessons agerande patetiskt och när han har radat upp ett antal lik känner jag ingen respekt för honom längre. Snarare avsmak och en oändlig lättnad över att vår bekantskap snart kommer att vara över.

Jag älskar snabba scenförändingar och ett gediget välgestaltat persongalleri, och när det gäller den biten har jag inte så mycket att klaga på. MEN flertalet av dessa karaktärer tar sig helt plötsligt friheter och svävar ut i mängder av nonsens som dels leder in dem på farliga vägar och dels får dem att ta tvivelaktiga beslut.

Som om inte det vore nog finns här ett och annat övernaturligt väsen och jag är ledsen Assar, Nisse Scherman på Dast Magazine gillar det, men det gör inte jag.

Scherman lyfter även på hatten för Anderssons förkärlek för bortglömda ord, men i min värld förstärker det inte Allan Börjessons ställning på den svenska marknaden.

Man ska inte behöva fundera på om det är ett korrekturfel man precis har stött på eller om man gör bäst i att ha ett svenskt lexikon nära till hands om man skulle råka ut för samma fenomen längre fram i boken.

Då jag vare sig har tid eller lust att behöva göra det, nöjde jag mig med att rycka på axlarna och försöka komma in i läsrytmen igen så fort som möjligt men läsningen hakade upp sig på alltför många ställen för att det ska vara godkänt.

Inte blev det bättre av att boken skulle ha mått bra av en korrvända till men i det här sammanhanget spelar det mindre roll; inte ens en rejäl putsning av språket skulle ha kunnat rädda den här boken från ett bottenbetyg.

Det finns helt enkelt alltför många tvivelaktigheter och utsvävningar för det. För att inte tala om slutet som gjorde mig rejält förbannad.

Bokfakta:

Författare: Assar Andersson
Titel: Allan Börjesson
Utgivningsår: 2014
Förlag: Rekoförlag
Antal sidor: 295
Källa: Förlaget
Serie: Anders Hademark (del 4)