Recension: Dykaren av Håkan Östlundh

Att jag sträckläste Dykaren av beror på tre saker: Jag var för första gången barnvakt åt min systerdotters ettåriga dotter och jag hade redan från början bestämt mig för att jag skulle vara uppe tills hennes föräldrar skulle komma och hämta henne vid ca 02.30.  Dessutom var min snart vuxna dotter ute på lördagens festligheter i ”stan” och som den hönsmamma jag är kunde jag inte gå och lägga mig förrän hon tryggt har återvänt hem (vilket hon – på goda grunder – inte gjorde förrän 05.00) Dessutom är boken bra och allt sammantaget vad passar då bättre än att ägna sig åt en lång och skön lässtund som man egentligen aldrig ville skulle ta slut.

I fokus står två till synes oberoende mord med förankringar i det förflutna. I och för sig inget som man inte har stött på förut men det som Håkan Östlundh gör så bra är att han väver samman de två morden på ett lätt och naturligt sätt. Det vill säga; han leder läsaren dit han vill i den takt han vill utan att man ens förstår att det är just det han gör.

Detsamma gäller när perspektiven växlar mellan nutid och dåtid. Här finns inga kursiva partier, indrag eller andra knep för att särskilt peka ut att vi precis håller på att läsa ett avsnitt som tillhör det förflutna. I stället behärskar Östlundh konsten att låta tidsperspektiven flyta in i varandra utan att vare sig dra ner på tempot eller spänningen. En eloge till honom och kanske även en pik till andra!?

Jag brukar normalt tycka om den gifte familjefadern Fredrik Broman. I Dykaren visar han dock en sida som jag bara känner avsmak för: Toffelhjälten. Att han över huvud taget behöver känna- och bete sig som en sådan beror på hans fru Ninni vars personlighet jag skulle kunna skriva en avhandling om. Som tur var ägnas inte alltför mycket tid åt familjen Bromans privata problem i just den här boken vilket jag är evigt tacksam för.

Den totala läsupplevelsen inbringar ett väl godkänt betyg och det kan Östlundh tacka sina berättarskills för!

Andra röster om Dykaren: En bok om dagen.

Dykaren ingår i läsutmaningen Deckare jorden runt som startades av Paulas bokblogg.

<-<-<-<-<<-<<-<-<

Bokfakta:

Författare: Håkan Östlundh
Titel: Dykaren
Utgivningsår: 2011
Förlag: Månpocket
Antal sidor: 380
Källa: Bibliotek
Intresse: , kriminalroman, jorden runt
Andra titlar i serien: Släke, Terror, Blot & Inkräktaren
Betyg Rating: ★★★★☆

Comments

  1. Jag tror jag förstår vad du menar avseende Ninni. Det ska dock bli spännande att se vad du tycker om Fredrik i de följande böckerna.

    I min mening har han också ett ganska typiskt manligt beteende som man skulle kunna skriva en avhandling om. Där toffelhjältebeteendet är bara en del.
    Katarina recently posted..Shatter the Bones av Stuart MacBride

    • Annika says:

      Jag har läst alla böcker nu om Broman med undantag av Inkräktaren och jag lovar att jag inte har varit nådig när det har gällt familjen Bromans privata problem 🙂

  2. Det låter som en bok i min smak. Den ska jag leta efter på biblan.

Speak Your Mind

*

CommentLuv badge