Recension: Frukta inte av Anne Holt

Författare: Anne Holt
Titel: Frukta inte
Originalets titel: Pengemannen
Utgivningsår: 2010
Förlag: Pirat
Översättare: Maj Sjöwall & Margareta Järnebrand
Antal sidor: 480
Betyg [Rating:3/5]

Yngar Stubøs och Inger Johanne Viks dotter Kristiane har en relativt stor roll i den här boken och det gläder mig. Hon är en mycket speciell personlighet och trots att man kan förstå föräldrarnas frustration över den situation de befinner sig i så kan man inte undgå att älska denna flicka. Hon är otroligt smart, har lätt för att lära sig vissa saker, otroligt svårt med andra, blir hon pressad dyker hon in i sig själv och upprepar frasen Dam-di-rum-ram med sin något monotona stämma, hon är extremt uppmärksam och när man minst anar det kastar hon fram ett budskap som får omvärlden att tveka om det är synonymt med sanningen eller om det bara är hennes fantasi som spökar. Mycket fascinerande!

Och det är också mot Kristiane som blickarna riktas mot redan under de inledande sidorna i boken. När hon säger Tanten var död är det ingen som egentligen reflekterar över vad hon egentligen menar. Inte förrän det uppdagas att en kvinna som blivit anmäld försvunnen hittas mördad på samma hotell som familjen Stubø/Vik befann sig på i samband med en fest.

Detta är bara ett mord utav många och det är Inger Johanne Viks forskning som finner den gemensamma nämnaren som binder morden samman.

Detta är på intet sätt en unik deckare men det finns några ljusglimtar: Jag gillar verkligen karaktärerna och då i synnerhet Kristiane. Holt lägger ut många trådar och sidohistorier som skickligt vävs samman på slutet. Då jag är analytisk av mig får jag en sugande längtan efter någon ”forskning” att sätta tänderna i då Inger Johanne vik gör det samma. Jag riktigt känner spänningen i att sitta omringad av tusentals papper för att – efter många timmars kämpande – äntligen hitta den ledtråd man så länge har letat efter.

Språket i en bok är oerhört viktigt och är det något jag stör mig på så är det inkonsekvenser. I Holts fall gäller det växlingen mellan engelska och svenska. På sidorna 126 – 128 mailar Inger Johanne Vik med Karen Ann Winslow som hon studerade med i Boston för ex antal år sedan. Konversationen sker på engelska från båda håll vilket är helt okej. (Eller, det är det kanske inte med tanke på att boken förväntas vara översatt till svenska och alla svenskar har faktiskt inte haft förmånen att lära sig detta världsspråk).

Då Karen kommer till Norge innebär naturligtvis att de båda träffas och det är där det brister: ”To you, sa hon och log.” (s.223) ”Hon är verkligen helt adorable […]” (ibid), ”Barn är Guds allra största gåva, sa Karen. Dom är alltid, alltid en välsignelse oavsett var dom kommer ifrån, vem dom kommer till och hur dom är. They should be treated, loved and respected accordingly” (s. 224).

Det här är bara några exempel av många och jag retar nästan ihjäl mig på sådana här tilltag. Vad har ni att säga om saken?

Till sist måste jag till Holts försvar (?) säga att det kanske är översättarna som har valt att hantera Holts text på detta sätt (!?).