Recension: Thirteen Hours av Deon Meyer

Jag älskar att hitta nya pärlor på deckarhimlen. Senast i raden är Deon Meyer som med sin Thirteen Hours har skrivit in sig i mitt hjärta för alltid.

Till skillnad från många andra ägnar jag inte själva omslaget någon större uppmärksamhet när jag ska låna eller köpa en bok. I stället tittar jag på författarens namn, titeln och därefter baksidestexten. Detta gäller dock bara när jag är på jakt efter nya stjärnor för jag plockar på mig en bok av en för mig känd författare oavsett vilken titel den har förärats med eller vad som står på baksidan. Därefter kan det fort hända att jag ägnar tid och energi åt att försöka lista ut vad i all världen boken gjorde för ont för att få en sådan intetsägande och i många fall vilseledande titel. Det enda exemplet jag kommer på så här i hastigheten är Pepparkakshuset av Carin Gerhardsen där inte ens den minsta lilla pepparkaka finns med i handlingen.

Så är inte fallet i Thirteen Hours! Benny Griessel får på sin 157:e dag som nykter alkoholist ett telefonsamtal som gör gällande att en ung tjej har hittats mördad på en Lutheransk kyrkogård. Efter bara ett litet tag får Benny och hans team reda på att det faktiskt var två tjejer som försökte fly ifrån ett gäng unga killar med olika hudfärg. Benny förstår att de måste hitta den andra tjejen innan hennes förföljare gör det. Samtidigt hittas en skivbolags mogul skjuten i sitt hem bredvid sin alkoholiserade avsvimmade fru.

Båda morden klaras upp och dessutom hinner Benny bli befordrad inom loppet av …. just det, tretton timmar!

Om det inte hade varit för Deon Meyers skicklighet i att berätta hade jag förmodligen inte blivit tillnärmelsevis lika uppslukad av denna fascinerande berättelse med såväl schablonmässiga karaktärer som en något schablonmässig handling. Det Meyer gör så bra är att han ger sina karaktärer en ytterligare dimension så att de trots t.ex. sitt alkoholmissbruk tillskrivs andra egenskaper och manér som hjälper till att driva berättelsen framåt. Vidare blandar han in några ord eller meningar på Afrikaans eller något av bantuspråken xhosa eller zulu på ett extremt charmigt sätt. Dessa förekommer med andra ord inte särskilt frekvent men när de väl gör det så känns det som att det är precis så det ska vara. Jag har visserligen ingen aning om vad t.ex. jissis eller fokkol betyder men med tanke på i vilket sammanhang de förekommer så tror jag mig ändå ha översättningen fullständigt klar för mig.

Skådeplatsen är Cape Town, Sydafrika och Meyers målande beskrivningar kittlar resnerven å det grövsta. Reslustan blev inte sämre av att skåda bilder som han tog i samband med sin research för den här boken.

Thirteen Hours börjar i ett relativt makligt tempo för att sedan fullständigt explodera hela vägen till det bittra slutet. Det finns många saker som påverkar den här utvecklingen: kapitlens indelning i tidszoner, flera olika berättarröster där nästan samtliga röster ”tystas” med en cliffhanger innan nästa tar vid, miljö- och personbeskrivningar tecknas under tiden som berättelsen går framåt och så vidare.

Glädjande nog har jag en till bok av Meyer i bokhyllan men den ska jag suga på en stund till men inte alltför länge då tre böcker av honom ingår i tre på tre utmaningen som jag anmälde mig till hos Pocketlover.

Bokfakta:

Författare: Deon Meyer
Titel: Thirteen Hours
Utgivningsår: 2010
Förlag: Hodder
Antal sidor: 408
Källa: Köpt
Intresse: Deckare, kriminalroman, tre på tre-utmaning
Betyg [Rating:4/5]

Speak Your Mind

*

CommentLuv badge

WP Twitter Auto Publish Powered By : XYZScripts.com
%d bloggare gillar detta: