Tranströmer ja …

Det har väl knappast undgått någon att Tomas Tranströmer tilldelades årets Nobelpris i litteratur kl. 13.00 i dag.

Jag är den första att erkänna att jag hörde hans namn för första gången i samband med hans 80:e födelsedag i april i år. Ja, det är faktiskt sant. Förklaringen är lika enkel som självklar: han skriver, eller snarare skrev, poesi och det läser jag inte. Punkt.

Tranströmer är dock långt ifrån den enda författare i Nobelprissammanhang som har florerat i bokbloggar som jag har extrem dålig koll på. Faktum är att jag har läst en enda bok av de författare som hittills har mottagit priset och det är självklart Elfride Jelinek som mottog priset 2004. Till Knut Ahnlunds stora förskräckelse ska sägas.

Vad jag har läst och hört verkar alla vara mer än förtjusta över årets val. Eller kanske inte riktigt alla för Jan Guillou säger så här till Aftonbladet:

– Det är genant. Det har inte med Tranströmers eventuella förtjänster att göra utan att han är en svensk. Akademien skämde ut sig genom att ge priset till två av de egna ledamöterna Harry Martinson och Eyvind Johnson 1974 och då trodde man att något sådant inte skulle upprepas. Man kan bara vara generad över att den Svenska Akademien, av världens alla poeter menar att det ska vara en svensk. Det är nämligen orimligt att göra en sådan bedömning.

Jag är inte riktigt fullt på det klara vad han egentligen menar med det här uttalandet men någon av er mer insatta kanske kan hjälpa mig på traven?