Jag är ett stort fan av Val McDermids serie om Tony Hill och Carol Jordan och jag blev så otroligt glad när jag både på Bokus och Adlibris läste att Mörkrets gärning skulle vara den sjunde boken i serien om denna fascinerande psykolog tillika lika fascinerande kommissarie. Jag har läst några av McDermids standalones och böcker som ingår i andra serier och de går inte att jämföra med Hill/Jordan ens på samma vecka. Besvikelsen blev därmed så extremt mycket större när jag redan på baksidestexten förstod att jag hade blivit förd bakom ljuset. Skämmes Bokus och Adlibris!
Mörkrets gärning handlar om den lesbiske profileraren Charlie ”Charlie” Flint som en tid efter att ha blivit avstängd från sin proffession mottar ett paket med tidningsutklipp av en okänd avsändare. Tidningsutklippen behandlar ett mord i Oxford där en man blev mördad på sin bröllopsdag. Två personer har häktats för dådet men den som har skickat paketet är övertygad om deras oskuld. Nyfikenheten tar naturligtvis över handen och fast besluten att ta reda på sanningen beger hon sig tillbaka till Oxford och till skolans stängda och mystiska sfär.
Mörkrets gärning står för allt som jag inte gillar med deckare (eller en så kallad spänningsroman som vi har att göra med i det här fallet): för stort fokus ligger på karaktärernas privatliv och deras respektive känslor, vilket gör att Charlies ”utredning” hamnar otroligt långt ner i prioriteringsordningen. Jag har absolut ingenting emot homosexuella men när nästan alla karaktärer är lesbiska och/eller motståndare till människor med denna sexuella läggning blir det bara patetiskt. Att McDermid lägger sådant fokus på just detta torde härröra till att hon själv är lesbisk som även återtar denna tråd i tacksektionen där hon tackar sin fru Kelly…
Dialogerna som är ett av de starkaste korten i serien om Hill/Jordan är i partierna där en av de misstänkta håller på att skriva sin självbiografiska uppföljare extremt mediokra. Ja, de känns nästan som att de är skrivna av en amatör:
”Du har så lång tid på dig som det tar förmig att röka den här”, sa jag burdust.
Jag skakade misstroget på huvudet. ”När du har kommit tillbaka ner på jorden kan du ju ringa mig”, sa jag sarkastiskt (s.100).
Sedan när har McDermid blivit the queen of adverbs?
Hur kan vissa författare skriva fantastiska serier med extremt intressanta karaktärer och en fängslande intrig men vars standalones bara blir platta, tråkiga och totalt ointressanta? Om man skulle nagelfara en bok i serien om Hill/Jordan och en bok i någon av hennes övriga serier så skulle man inte ens tro att de är skrivna av samma författare. Kan någon förklara för mig hur detta kan komma sig för jag förstår det bara inte?!
Nej, nu ska jag lämna tillbaka Mörkrets gärning till biblioteket och härmed tänker jag inte läsa någon fler bok av McDermid om den inte ingår i serien om Tony Hill och Carol Jordan. Slut, punkt.
Bokfakta:
Författare: Val McDermid
Titel: Mörkrets gärning (Sponsrad länk)
Originalets titel: Trick of the Dark (Sponsrad länk)
Utgivningsår: 2011
Förlag: Alfabeta
Översättare: Ulla Danielsson
Antal sidor: 462
Källa: Bibliotek
Intresse: spänningsroman
Betyg [Rating:1/5]
Speak Your Mind