Recension: Oroligt blod av James Ellroy

För ganska länge sedan läste jag i en stor tidning att Oroligt blod av James Ellroy skulle vara den bästa deckaren som någonsin har skrivits. Detta bygger naturligtvis upp vissa förväntningar inom mig, och det var också därför jag väntade med att läsa den så länge. Jag tänkte som så att det är ju underbart att ha en sådan guldgruva i bokhyllan att plocka fram när andan faller på.

Till slut blev nyfikenheten för stor och jag började läsa. Jag läste, och jag läste och jag läste men tyckte aldrig att jag kom någon vart. Efter vad som kändes som en evighet hade jag bara läst ett tiotal sidor, och att ta sig igenom resten av tegelstenen kändes som ett oöverstigligt hinder. Men efter en paus på alltifrån några timmar till några dagar var jag på´t igen, och så höll det på tills jag äntligen hade kommit till det bittra slutet.

Väl där drog jag en suck av lättnad!

Efter ett visst analyserande har jag kommit fram till vad det var som gjorde att jag hade så förtvivlat svårt för den här boken. Den är skriven i Ellroys säregna telegramstil, och det går an i kortare böcker men att läsa en lång bok i stackato tar ut sin rätt. Här finns vidare en salig blandning karaktärer, en omgivning som är extremt mörk och dyster och ett tufft och hårt språk.

Om man bortser från telegramstilen borde jag ha varit i himmelriket, eftersom jag i normala fall inte har några problem med böcker av mörkare karaktär. Men det var jag inte eftersom jag inte förstod ett skvatt av vad det var jag läste. Ellroy lät mig vara sin egen lilla hoppjerka där han lotsade mig runt bland vad som kändes som 100 karaktärer, och minst lika många scener. Ena sekunden var man i Las Vegas, i nästa hade man förflyttats till Los Angeles för att helt plötsligt hamna i Washington. Som om inte det vore nog fick man följa med på avstickare till Miami, Chicago, Saint Louis, Minneapolis och Kuba utan att man riktigt förstod hur det gick till.

Jag älskar snabba scenväxlingar och ett högt tempo, men när inte ens en störtkruka och ett trepunktsbälte fungerar då känner jag mig minst sagt lost.

Det är nästan pinsamt att erkänna det, men det var först i samband med den här recensionen som jag gjorde lite research och då insåg jag att jag hade gjort världens blunder. Oroligt blod och Sextusen kalla var tänkta att ingå i min tre på tre utmaning, och i recensionens inledning framgår det varför jag valde att börja med Oroligt blod. Om jag hade gjort min läxa innan jag började läsa skulle jag ha insett att jag i stället borde ha börjat med Sextusen kalla eftersom det är del två i trilogin om Amerikas undre värld. Vilken som är den avslutade delen har du nog listat ut vid det här laget, eller hur?

Nåväl, det är ingen idé att gräma sig över de misstag man gör utan det är bara att sikta vidare mot nya mål. Klart står dock att jag inte kommer att orka läsa Sextusen kalla och därmed kommer jag heller inte att kunna ro tre på tre utmaningen i hamn.

Hör James Ellroys egna ord om Blood´s a rover:

Hitta ett youtube klipp att lägga in i slutet av recension

Andra röster om Oroligt blod.

Bokfakta:

Författare: James Ellroy
Titel: Oroligt blod
Originalets titel: Blood´s a rover
Utgivningsår: 2010
Förlag: Bra Böcker
Format: Pocket
Översättare: David Nessle
Antal sidor: 749
Källa: Köpt
Intresse: kriminalroman
Serie: Trilogi om Amerikas undre värld
Betyg [Rating:1/5]