I dag när jag för en gångs skull scrollade mig igenom nya inlägg på Feedly hittade jag Läsa och lyssnas intervju med översättaren Nils Larsson.
Jag har vid ett flertal tillfällen haft kontakt med Nils Larsson via kommentarsfältet i min blogg. När vårt samspråk tog sin början minns jag hur avundsjuk jag var på honom för att han jobbade med det som hade varit mitt drömyrke ända sedan jag var barn.
Kort därefter slog det mig att jag faktiskt hade alla förutsättningar att förverkliga min dröm, och efter det dröjde det inte länge innan jag hade startat eget företag där jag huvudsakligen arbetar som översättare, lektör, redaktör och, i mån av tid, korrekturläsare.
Skillnaden mellan mig och Nils är att han översätter böcker (och han gör enligt mig ett fantastiskt jobb) och jag bruksanvisningar, informationsbrev, webbsidor etc. men vi är trots allt kollegor. Tänk vad en kommentar till ett blogginlägg kan göra för att mottagaren ska få tummen ur och förverkliga en barndomsdröm. Tack Nils!
Och tack Läsa och lyssna för en intressant intervju!
Hej igen, Annika. Vad roligt att din intervju med mig lett till att du själv har blivit översättare, om än i mindre skala. Det är inte lätt att få jobb hela tiden ens för en erfaren översättare. Jag har gjort över 120 böcker vid det här laget, men innan jag började med Bauer gick jag sysslolös i över nio månader. Förlagen skär ner på antal översättningar och säljs inte ens bra författare bra, så är det inte mycket att göra. Norstedts har slutat med både Jeffery Deaver och Patricia Cornwell och jag översatte ett par böcker åt Modernista av Adrian McKinty, som fick bra recensioner även på TV. Men någon tredje bok om samma deckarhjälte verkar inte komma, trots att det finns sex och ska bli åtta i serien. Och inte skriver tidningarna några recensioner heller, så ni bloggare blir allt viktigare för förlagen.