jag åkte till new york en månad efter terroristattackerna mot WTC, och även om förödelsen var uppenbar älskade jag den staden. Därför blev jag näst intill barnsligt glad när jag såg att veckans resa i Lindas statsbesök skulle gå just dit.
Död mans fotspår av peter james är speciell på många sätt, men i den finns en scen som nästan är identisk med en personlig erfarenhet som jag har. Jag minns min systers telefonsamtal som om det vore i går, och tv-bilderna som kablades ut var lika fruktansvärda som ofattbara.
Från New York är det inte särskilt långt till New jersey där harlan coben bor. Han är en något ojämn författare, framför allt om man jämför hans fristående böcker med böckerna om Myron Bolitar. Jag föredrar helt klart de förstnämnda och bland favoriterna finns Berätta inte för någon, Försvunnen och Förevigt dömd.
steven tyler (aerosmith) kommer från New York och är det någonting som hårdrocksband är bra på så är det att skriva rysligt bra ballader, eller vad sägs om den här:
Just ja, den scenen från James minns jag ju. Tror de flesta i vår del av världen vet var man var och vad man gjorde just då. Själv satt jag på flyget till San Sebastian.
Lotten recently posted..En smakebit på søndag – Hon är inte jag