Strindbergs stjärna är inte längre sämst [brist på korrekturläsning]

Jag är överkänslig, nej allergisk mot dåligt korrekturlästa böcker. Få fel i kombination med en bra story och/eller intressanta karaktärer kan jag köpa, men om det finns felaktigheter på mer eller mindre varje sida så lägger jag omedelbart undan boken för att aldrig se åt den mer.

Strindbergs stjärna av Jan Wallentin  är ett skräckexempel på hur dåligt det kan bli när förlaget och/eller författaren inte tar sig tid/råd att göra jobbet ordentligt. När jag lade boken ifrån mig efter några sidor var jag övertygad om att jag aldrig skulle komma att stöta på en bok som var sämre korrekturläst än den.

Jag hade fel!

Lyckohjulet av Ramona Fransson fick min uppmärksamhet i totalt 19 sidor innan jag gav upp, och anledningen är lika enkel som självklar. Här nedan följer ett längre stycke och två kortare meningar som får belysa de språkliga bristerna i den här boken:

”Äntligen en ledig dag, tänkte spaningschef Greger Thulin, sträckte nöjd upp armarna mot himlen, tog ett djupt andetag och fick smaken av salt och tång på tungan. Han promenerade långsamt nerför Ankarvägen i Skärhamn och blickade samtidigt ut över havet. Det låg framför honom utan minsta krusning på ytan. Han fick en märklig känsla av att havet enbart låg stilla i väntan på hans ankomst. Greger kisade mot solen och dess vassa ljus stack till i hans klarblåa ögon. Promenaden gick vidare ner till Hamngatan och blicken fastnade på en man sittande på en träbänk, som stod vänster om entréportarna till Atenes magasin.”

”Klockan hade precis slagit sex och solens, redan varma, strålar spred sig över samhället Tjörn.”

”På himlen, sida vid sida, seglade två tunna molnskivor och havet väntade på morgonens första vind.”

Samtliga textsnuttar är hämtade från bokens första sida och jag är fullständigt klar över vari bristerna ligger och hur man skulle kunna skriva för att förbättra såväl språket som flytet. Tyvärr handlar inte det här om misstag som har smugit sig in, utan dessa och andra misstag upprepas på varenda sida och jag klarar helt enkelt inte av det.

En som berömmer Franssons språk i den här boken är Kristina Simar som gav den högsta betyg. Personligen skulle jag önska att Fransson skulle lägga ner lite extra krut på att korrekturläsa sina böcker, och om hon inte vill ta sig an uppgiften själv så finns alltid möjligheten att leja någon annan att göra det. Det skulle hon verkligen tjäna på.  

Har du läst Lyckohjulet och vad tyckte du i så fall om den?