I veckans Tematrio vill Lyran att vi ska ”[b]erätta om tre böcker som handlar om katastroer, orsakade av naturen eller människan.”
1. För inte så värst länge sedan skrev jag om Peter James i särklass bästa deckare Död mans fotspår där en av karaktärerna befinner sig alldeles utanför WTC när flygplanen kraschar in i byggnaderna. Det som gav mig kalla kårar i ryggen var det som Ronnie Wilsons svägerska sa till hans fru och jag förflyttades snabbt tillbaka nio år i tiden. Vad det var får du veta om du läser recensionen, 😉
2. Jag har kommit en bit in i Dennis Lehanes Ett land i gryningen (som för övrigt ingår i mitt bidrag till Ord och inga visors tegelstensutmaning). Handlingen utspelar sig i slutet av första världskriget och människorna dör som flugor i influensan som har tagit över hela kontinenten. Än har det inte blivit riktigt spännande men jag väntar med spänning på att Danny Coughlin och Luther Laurence ska mötas, vilket borde ske inom en snar framtid…
3. Pestens tid av Stephen King som Ett hem utan böcker tacknämligt redan har skrivit om. Jag gillar King, men den här boken tyckte jag inte om. Varför kommer jag dock inte ihåg då en ocean av tid har passerat sedan jag läste den. En annan som skrev om pesten var Alessandro Manzoni som med sin I promessi sposi (De trolovade) gav pesten och ”det österrikiska väldet i Norditalien” ett ansikte. Det är märkligt: fastän den största skiten av dem alla (don Rodrigo) i den här boken drabbas av pesten så kan jag inte låta bli att tycka lite synd om honom… men bara ack så lite.
Jag läste bitar ur den när jag läste Italienska B och jag kände en sådan hat-kärlek till den att jag var tvungen att köpa den i sin helhet för att bättre kunna förstå den. Fram till dags dato har jag mest bara bläddrat i den och skumläst kommentarerna men en vacker dag ska jag läsa den från pärm till pärm. Så det så!
Är det förresten någon som har läst den på svenska? Vad tyckte ni i så fall?
Speak Your Mind