Recension: I mördarens nät av Val McDermid
Författare: Val McDermid
Titel: I mördarens nät
Originalets titel: Fever of the bone
Utgivningsår: 2010
Förlag: Alfabeta
Översättare: Lena Karlin
Antal sidor: 430
Källa: Bibliotek
Intresse: Kriminalroman, deckare, serie
Andra titlar i serien: Sjöjungfrun sjöng sin sång, Under ingrodda ärr, Den sista frestelsen, Andras plåga, Med gift i blodet
Betyg 
När Jennifer Maidments döda och lemlästade kropp hittas i utkanterna av Worcester kallas Tony Hill in för att hjälpa ortens polis med ett snabbt gripande.
Ovetande om var Tony Hill är och vad han jobbar med tar sig Carol Jordan och hennes team sig an två mord på ungdomar som har gått samma öde till mötes. Nätcommunityn RigMarole är en gemensam nämnare. Att ungdomarna liknar varandra är en annan. När så Tony Hill och Carol Jordan jämför sina beviskedjor inser de att de har att göra med en och samma mördare. Bevis framtagna av Jordans dataexpert visar dessutom på att mördaren har minst två ungdomar till på kornet.
Mord i sinnet är en av de bästa serierna som jag har sett på tv. Någonsin. Morden i serien och även i böckerna är ovanligt brutala, omänskliga, bestialiska, blodiga och ett visst våld är ofta koncentrerat till de nedre regionerna på offren. Ingenting för kräsna personer med andra ord. Trots att intrigen alltid är extremt spännande så finns det två saker som ytterligare spär på min fascination för serien, och numera även för böckerna: Tony Hill (Robson Green) och hans sätt att arbeta. Psykologi var det i särklass intressantaste ämnet under gymnasietiden och nu och då läser jag än i dag böcker med psykologianknytning.
Tony Hills bidrag till utredningen är att skapa en gärningsmannaprofil som han tar fram genom att besöka brottsplatsen, prata med de anhöriga samt inte minst genom att via fiktiva samtal med mördaren kryper under skinnet på densamma. En scen som jag har sett på tv och som även dök upp i I mördarens nät är följande: ”Det hade börjat som ett experiment för flera år sedan, men nu hade det blivit en del av den vapenarsenal Tony använde för att ta sig in i den labyrint som var mördarens hjärna. Han ställde två stolar mitt emot varandra, båda två upplysta av en ensam ljusstråle. På den ena stolen satt han som sig själv och ställde frågan. Sedan reste han sig och satte sig i den andra stolen för att försöka hitta ett svar.”
Underbart!
Tempot är extremt högt uppskruvat och Val McDermid är utan tvekan den skarpast lysande stjärnan när det gäller cliffhangers. Hon tar helt klart bladvändare till en ny och högre nivå.
Det som kanske är mest anmärkningsvärt av alltihop är att jag först kom i kontakt med McDermid genom min egen Thriller-utmaning, som jag tyvärr var tvungen att överge utan att riktigt ha nått i mål. Men vad gör väl det när jag genom Andras plåga upptäckte ännu en författare som kommer att lysa upp min tillvaro under lång tid framöver.
Related posts:
- Recension: Andras plåga av Val McDermid
- Recension: Whispers of the Dead av Simon Beckett
- Recension: De dödas ljus av Stuart MacBride
- Recension: Den brustna huden av Stuart MacBride
- Recension: Mord för mord av Simon Kernick
Comments